År 1958 trädde en extraordinär författare in på den mexikanska litteraturscenen: Josefina Vicens (1911–1988). Det var året hon utkom med Den tomma boken, ett mästerverk som inte bara handlar om skrivandets metafysik utan också om en mans önskningar och begränsningar. Efter nästan ett kvarts sekel av tystnad publicerade Vicens 1982 De falska åren, en hypnotisk text som skildrar hur en man formas av dogmer, sedvänjor och återkommande mönster i kärnan av en familj och dess sociala omgivning. Med denna roman avslutades en spännande diptyk, grundad på återhållsam introspektion, som har gett författarinnan en framträdande plats inom 1900-talets spanskspråkiga litteratur.
Här samlas Vicens enda två romaner, verk som räckte för att författarinnan skulle uppnå odödlighet och att hennes författarskap skulle ses som en av den mexikanska berättarkonstens dolda juveler.
I svensk översättning av Marika Gedin och med ett förord av författaren Lina Wolff.