Två kvinnor stämmer träff på en misskött kyrkogård i Sankt Petersburg. De känner inte varandra, men skriver båda »levande journaler« på nätet – och har inte mycket mer gemensamt än sina finska mormödrar. Anna är besatt av mormor Hiljas öde: hon var en av tusentals ingermanländska finnar som under andra världskriget deporterades till Sibirien och Centralasien. Efter Stalins död tar hon sig tillbaka till sin hemtrakt, som inte längre får kallas Ingermanland, ensam och till fots.
En kvinna skriver och en läser, motvilligt och utan att kunna göra annat. För varje sida tvivlar hon alltmer på vad som går att veta om Hilja.
Lida Starodubtseva är författare och översättare. Hennes första bok, novellcykeln En oändligt lång vår (2023), nominerades till både Borås Tidnings debutantpris och Katapultpriset. Hilja går är en roman om att söka sig till och bort från sitt ursprung, om hur platsen definieras och definierar, och huruvida det är orätt eller nödvändigt att skriva ner döda förfäders berättelser.
"Den ryska nutidshistoria Starodubtseva skildrar präglas av brott i alla betydelser av ordet. Det gäller i synnerhet dem som tillhör landets minoriteter, och det är åt några av dem hon ger röst åt i sin roman. För att leva i den här världen behöver människan göra sig själv både hård och mjuk. Redan i det finns det ett litterärt värde. Men Starodubtseva gör det dessutom med en skicklighet som gör 2000-talets vardag i Sankt Petersburg levande och närvarande." Måns Wadensjö, Expressen.
"I sina bästa stunder förmår litteraturen väcka förundran och häpnad; den kan vidga vår blick på världen och överraska oss med insikter som befinner sig bortom all strategi utan bara upplevs som spontana uttryck. En sådan bok var Lida Starodubtsevas novellsamling En oändligt lång vår från 2023. Nu återkommer hon med sin första roman, och även om jag ogärna använder klichéer måste jag nu tillstå att hon redan är en fullfjädrad författare." Björn Kohlström, Bernur.